Världens snällaste barn?

Riggen med hinder av handdukskorvar i sängen fungerade toppenbra, Lillis sov från 21 till 5!

Efter en dag med promenad med mammagruppen börjar jag tro att jag har världens snällaste barn. Han bara ler och sitter fint i mammas knä under en evighetslång fika. Men jag börjar ana att jag fått ett riktigt show-exemplar som är som bäst när det verkligen gäller. Första gången Lillis visade prov på detta var då han under pågående mammaträff på Bvc, började krypa. Denna färdighet har han inte visat varken förr eller senare, och detta var ca 1 månad sen...

Han skrattar dessutom åt allt jag säger just nu, känner mig som värsta komikern, härligt.