Ända sedan i måndags har jag längtat efter en lugn dag, bara Lillen och jag. Visst, det är underbart stimulerande att åka runt och luncha och fika på stan med vänner och bekanta varje dag men ibland går inget upp mot en härlig kramkalasdag på tumanhand.
Men oj, vad dagen gick långsamt. Plötsligt har man inte så mycket att prata med den lille om. Efter ca hundra "hej" börjar man tröttna på sig själv. Pappan som har uppmärksammat denna sjuka ställde den helt relevanta frågan "Borde inte första ordet bli hej?". Märkligt att alla små verka säga mamma, pappa eller lampa... Annars ligger vi båda i hårdträning med lillen vad gäller det första ordet (känns som jag ligger bäst till just nu)...
Skönt med fredag!
fredag 6 juli 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar