Mammig

Han vill ha något mer av mig jag vet bara inte riktigt vad... Lillis har blivit så oerhört mammig de sista veckorna. Visst är det fantastiskt att vara så viktig för sin älskade unge men gud vad man kan bli trött emellanåt. Han gråter så fort han ser mig och sedan vill han bara sitta och smågnälla i timtal medans han sitter i mitt knä eller så vill han bli buren och han skriker och slänger sig bakut när jag försöker sätta ned honom eller få honom att gå...
Så fort jag är bortom synhåll är livet toppen: han leker av hjärtats lust och gnäller inte ett knyst. Men efter det att jag gör entré med ett käckt "Hej älskling", är det bara misär och katastrof.
Idag efter en svettig pendeltågsresa från landet, där svetten rann i pannan på Lillis så tog jag till saxen. Pappan har tjatat under en längre tid om att vi borde klippa håret på han. Jag har stretat emot rätt ordentligt länge. Det är så mysigt med småfolk (helst pojkar) med långt hår. Men så med saxen i högsta hugg sa det bara svisch och så var det klart (tusen gånger lättare än jag hade trott). Han ser ok ut men det blev alldeles för kort, måste vi låta växa ut till vintern - hua!
Nu måste jag gå och ta en dusch, lägga fram kläder inför morgondagen och förbereda frukost så att jag om jag har tur hinner träffa Lillis OCH dessutom hinner i tid till morgonmötet på jobbet...