Ska han inte vakna snart? Detta har varit en jobbig natt för en premiärmamma. Lillis har sovit hur gott som helst i eget rum! Jag däremot har vänt och vridit på mig och kollat för hundrade gången att babyvakten verkligen fungerar. Med bultande modershjärta låg jag i timtal innan jag kunde somna (grät även en skvätt, oerhört patetiskt jag vet). Sån här separationsångest har jag aldrig upplevt tidigare! Och ändå fanns han hela tiden ca 4 meter ifrån... Undrar då hur man ska känna när han flyttar...hemifrån...på riktigt?
Nu ligger Lillprinsen här på golvet och leker och stannar ibland upp och lyssnar andaktsfullt till sin nya skiva. Kan varmt rekommenderas: "Min Skattkammare 3" men visor med fina röster som t ex Lena Nyman och Stefan Sundström. Undrar om Lillis kommer avsky musik när han blir stor efter att ha fått överdos under uppväxten? Vi kör i stort sett dagligen följande: keybord, maracas, piano och tamburin, lyssnar på musik och så sjunger jag (samma låtar om och om igen)... osså lite speldosor på det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Åhh vad duktigt av Lillis! Duktigt av mamman och pappan också!
Visst är det läskigt när de blir så där stora att de kan sova i eget rum! Tro mig du kommer att vänja dig och sova såååå gott. Dessutom kommer du märka att du trots att han är i ett annat rum ändå vaknar av minsta illa pip och står i givakt utanför dörren... Vad är det med oss mammor??? Papporna ligger, trots illskrik, kvar och snarkar. Genus-forskare, ge oss ett svar!!!
//Theres
Ja, duktig känner jag mig faktiskt (men mest Lillis förståss)!
Oj, jag som hoppades att givakt-sjukan skulle ge med sig efter ett tag i eget sovrum...:-)
Att bara ligga kvar och snarka trots illskrik, kräver övning kan jag säga! Jag lyckades faktiskt själv med det lite då och då under koliken (otroligt men sant)!
Skicka en kommentar