Äntligen hemma, tycker Lillis då vi kommer hem från landet idag. Det syns så tydligt: han tittar runt på alla välkända favoritsaker i vardagsrummet: pianot, pinnarna i gröna vasen och Frank-tyget ovanför soffan och riktigt myser och spinner av lycka över att vara hemma igen. Själv har jag varit nära hjärtattack av stress idag. Efter några sköna och harmoniska dagar i gröngräset så har lättjan verkligen fortplantat sig i mig. Känner mig lätt och skön i kroppen, lite som en mashmallow. Då är det oerhört stressande att behöva göra något så arbetssamt som att fixa en middag. Flera timmar ägnade vi åt att förbereda inför middagen. När gästerna kom stod vi båda med hjärtklappning och hängde lealöst med huvudena. Så här såg menyn ut:
Förrätt: Vårrullar
Varmrätt: Wokad kyckling med cashewnötter
Efterrätt: Glassbomb med säsongens bär
Som du som läser detta säkert misstänker, så var det bara efterrätten som "lagades" i eget kök... Och tur var väl det. Det skulle inte varit så kul för gästerna om de skulle ha mötts av ambulanspersonal som gjorde heinrich eller var det heter på oss, eller hur!? Nu står det typ 72-1 till gästerna, när det gäller att bjuda till middag. Känns skönt att vi kommit igång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar